Projektet

Välkommen till Konsert 2032

När projektet startade hösten 2012 var ambitionen att anordna en välgörenhetskonsert 2032 och fram till dess samla in 20 miljoner kronor till projekt riktade till barn och ungdom. Men en snabbt försämrad hälsa satte käppar i hjulet och förutsättningarna för att nå målen försvann. Jag stod plötsligt inför valet att lägga ner eller gå vidare i en annan form. Och efter två års betänketid bestämde jag mig för att fortsätta. Men med helt nya mål och ambitioner. Det blir tyvärr ingen konsert där jag ska spela solo, men den ursprungliga drömmen lever vidare ändå.

Drömmen

När jag var barn hade jag en dröm. Jag ville bli en av världens bästa trumpetare. Mina förebilder var Maurice André och Maynard Ferguson och skivspelaren gick varm där hemma. Men drömmen slogs i spillror och jag fick aldrig en ärlig chans att försöka förverkliga den. Jag utsattes nämligen för övergrepp under en stor del av min uppväxt och händelserna satte så djupa spår att min barndom mer eller mindre raserades. Jag fick koncentrationsproblem, jag fick svårigheter i skolan och jag mådde så dåligt att jag som tonåring försökte ta mitt liv.

Sveket

Jag var ett sargat barn som febrilt sökte efter en vuxen att lita på. När jag i början av tonåren fick en ny trumpetlärare började hoppet åter spira och jag kände att min dröm faktiskt kunde bli verklighet. Men han hade även andra intressen och efter en tid blev han den tredje vuxna personen som i första hand såg till sina egna behov och svek mig. Jag kände mig delaktig och ansvarig. Och skammen och skulden gjorde det omöjligt för mig att satsa helhjärtat på musiken. När jag var drygt 20 år gav jag upp och la trumpeten på hyllan för gott. Ett beslut jag har ångrat i hela mitt liv.

Drivkraft

Ambitionen gick i spillror, men intresset för trumpetmusiken bestod. Sedan den dagen har jag nog lyssnat på Maurice och Maynard i stort sett varje dag. Och varje gång ser jag mig själv stå inför en stor publik och briljera med mitt spel. Jag har nu fyllt 60, men drömmen lever fortfarande kvar. Idag är jag fokuserad och målmedveten. Jag har tid, intresse och koncentrationsförmåga. Och jag har den drivkraft och det engagemang jag saknade som barn. Varför skulle jag då inte försöka att förverkliga drömmen? Eller åtminstone nå en liten bit på vägen.

Glädje

Självklart är jag realist och vet att jag inte kommer att bli en världstrumpetare. Men den stora frågan är hur bra jag kan bli? Vilka resultat kan jag uppnå om jag satsar helhjärtat och gör allt det där jag inte klarade av som barn? Hur stort hinder är åldern och vilka fysiska begränsningar finns det? Kommer mina sjukdomar att ta död på drömmen innan jag ens tagit de första stegen? Blir det revansch eller fiasko? Men det spelar faktiskt ingen roll hur det går. Det är inte målet som är viktigt, utan att ha roligt och försöka göra skillnad på vägen dit.

Projektet

Det 20 år långa projektet går ut på att jag ska göra en helhjärtad satsning för att bli en hyfsad trumpetare och kornettist. Det grundläggande målet är att senast 21 april 2032 (då jag fyller 75 år) släppa ett musikalbum där jag spelar i huvudsak egen trumpetmusik som jag ska skriva under resans gång, gärna i samarbete med andra kompositörer. Ett annat mål är att så småningom platsa som 1:a-kornettist i ett hyfsat brassband. Utöver huvudmålen finns ett antal delmål, men för att inte skapa för stor press håller jag det för mig själv.

Syftet

Varför gör jag då det här? Är projektet en konsekvens av min barndom och ett försök att skapa förändring? Eller är det bara en fix idé och ett sätt att få uppmärksamhet? Eller är det en slags självterapi som gör livet lite lättare att leva?

Det är svåra frågor, men jag tror faktiskt att syftet är lite av allt. Men mest handlar det nog om att på ett annorlunda sätt synliggöra konsekvenserna av en svår barndom. Både de negativa och de positiva.

Så följ gärna mitt livsprojekt, bidra med vad du kan och köp gärna musikalbumet när det släpps. Överskottet går till välgörenhet.

Thor-Björn Bergman
Projektledare