Kornett

Karriär

Jag började spela kornett ganska tidigt, men kom inte ihåg exakt hur gammal jag var. Jag har nästan inga minnen från de första åren och kommer inte ens ihåg vem som var min lärare. Efter några år började jag spela 3:e-kornett i Immanuelskyrkans brassband i Enköping och spelade där fram till 20-årsåldern. När jag var 13 flyttade vi till Uppsala, men jag fortsatte i Enköpingsorkestern och pendlade fram och tillbaka. Ibland med buss, ibland med en äldre kollega i orkestern. I Uppsala var jag med i tre orkestrar och det var där jag fick en ny trumpetlärare som jag efter en ganska kort tid fick ett märkligt förhållande till. Någon som till slut övergick i både fysiska och psykiska övergrepp.

Katastrofal teknik

Tyvärr lärde jag mig spela kornett med en katastrofalt dålig teknik. Dels höll jag instrumentet i en kraftig vinkel snett ner mot golvet, dels kompenserade jag min dåliga embouchure med att trycka munstycket hårdare mot munnen. Jag kunde inte heller ha samma munställning vid låga och höga toner, utan var tvungen att ändra.

När jag som 19-åring började på musiklinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping tyckte min trumpetlärare att det var ett under att jag kunde spela så pass bra med den dåliga teknik jag hade. Efter långa diskussioner och moget övervägande bestämde vi oss för att lägga om tekniken. Men att det skulle bli så fruktansvärt svårt hade jag ingen aning om.

Det var som att börja om helt från början, kanske ännu svårare eftersom de gamla musklerna motarbetade de nya. Efter drygt två års ihärdiga försök och hundratals timmars övning gav jag upp. Och då kunde jag i princip inte spela alls eftersom den gamla tekniken nästan helt hade försvunnit.

Under åren på Södra Vätterbygdens folkhögskola spelade jag med i Immanuel Brass i Jönköping under ledning av Rolf Johansson. Orkestern vann svenska mästerskapen för brassband 1988.

Konsert 2032

Och det är från minnet av stunden när drömmen krossades som historien nu fortsätter. När jag under hösten 2011 började skriva romanen ”Liams revansch”, en bok som just handlar om en trumpetare som farit väldigt illa som barn, kände jag att det var dags att göra comeback. Jag visste att jag måste utgå från en nybörjarnivå och långsamt arbeta mig uppåt.

Den 18 oktober 2011 gick jag upp på vinden och letade upp min gamla kornett som hade legat bortglömd i mer än 30 år. Efter en halv dags instrumentvård fick jag ordning på ventiler och byglar och spelade de första tonerna. Men det var knappt att jag fick ljud. Jag gav mig inte och efter drygt fem månader och 150 timmars testande av teknik och olika munställningar bestämde jag mig för att satsa. Trots ytterst blygsamma framsteg kände jag både motivation och glädje.