Ett år senare

Det har gått drygt ett år sedan jag skrev något här på hemsidan senast. Det har inte hänt så mycket sedan dess och därför har jag inte haft något vettigt att skriva. Förrän nu. Jag har nämligen bestämt mig för att fortsätta projektet, men i en annan form. Efter två års betänketid har jag fått distans till mina sjukdomar och till mina diagnoser och inser nu vad jag har att leva med.

Jag är bipolär, jag har en autismspektrumstörning, jag har den ovanliga hypofyssjukdomen Empty sella syndrome och jag lider av nervsjukdomen Polyneuropati vilken ger en rad påtagliga neurologiska besvär. Det är fakta. Nu vet jag vilka förutsättningarna är och hur jag ska förhålla mig till dem. Hur sedan framtiden kommer att se ut är inget jag vill eller orkar lägga energi på. Jag får ta dagen som den kommer och göra det bästa av situationen.

Under nästa år blir det därför projektcomeback, men med helt nya mål och ambitioner. Utan måsten och krav. Nu kommer jag driva projektet för min egen skull och inte för att göra andra nöjda. Det blir tyvärr ingen framtida konsert där jag ska spela solo, men den ursprungliga drömmen lever vidare ändå. Jag har aldrig slutat öva, utan har jobbat på, trots åren av tystnad. Jag kommer inte heller att samla in några pengar för att dela ut stipendier till barn- och ungdomsprojekt som tidigare. Jag får vara nöjd med att jag lyckades samla in över 400 000 kr under tiden ursprungsprojektet pågick. Min coach Janne Bohman är med mig i nystarten och det känns extra roligt.

Så här vill jag formulera de framtida målen med Konsert 2032:

Det 20 år långa projektet går ut på att jag ska göra en helhjärtad satsning för att bli en hyfsad trumpetare och kornettist. Det grundläggande målet är att senast 21 april 2032 (då jag fyller 75 år) släppa ett musikalbum där jag spelar i huvudsak egen trumpetmusik som jag ska skriva under resans gång, gärna i samarbete med andra kompositörer. Överskottet ska gå till en lämplig välgörenhetsorganisation.

Ett annat mål är att jag så småningom ska platsa som 1:a-kornettist i ett hyfsat brassband. Utöver huvudmålen finns ett antal delmål, men för att inte skapa för stor press håller jag dessa för mig själv. I alla fall än så länge. Jag kan i alla fall avslöja att mitt nästa delmål är att börja spela med Halmstad Brass under hösten 2018.

Med detta sagt vill jag presentera lite musik jag skrev och spelade in för ett drygt år sedan. Det fanns inte någon riktigt seriös tanke bakom låtarna utan jag ville främst testa den nya studion som jag hade byggt upp i sovrummet.

I de första två låtarna testar jag att sjunga själv. Och i det tredje rent instrumentala stycket spelar jag faktiskt kornett på ett ställe. Låten heter ”Väntan” och handlar om åren innan mina diagnoser blev fastställda och jag orkade gå vidare. Nu är väntan över och jag vågar blicka framåt igen.

Lämna en kommentar

(Obligatorisk)