Oviss framtid för Konsert 2032

Just nu genomgår jag en neurologiskt utredning. Under många år har jag känt symptom som känselbortfall, stickningar, krypningar, muskelsvaghet, synrubbningar, koordinationssvårigheter, koncentrationsproblem, obalans, yrsel och smärtor i fötter och händer. De första lätta symptomen kom redan för 10 år sedan och sedan dess har det bara blivit värre. Jag har svårt med balansen, speciellt vid sidorörelser eller då jag viker av med blicken, och jag tar ofta snedsteg.

En del tyder på att jag har nervsjukdomen polyneuropati, en diagnos som även min bror har. Vid polyneuropati förtvinar det perifera nervsystemet och det är därför som de långsträckta nerverna drabbas först (fötter, händer etc). Men det finns en rad andra möjliga diagnoser med tanke på symptomen, exempelvis MS. Jag har bl a genomgått en Neurografi (undersökning av nervledningshastighet) och under våren ska jag göra en Elektromyografi i Göteborg och magnetröntgen i Malmö.

Neurografi

Mina besvär har bl a påverkat mig i mina uppdrag som filmare. Jag är inte lika smidig som tidigare och problemen med koordination och balans har förvärrats under de senaste åren. Viktiga förutsättningar för en rörlig dokumentärfilmare som vill fånga stunden. Jag har också problem med att leva upp till ambitionerna för Konsert 2032. Det började egentligen redan från dag ett, men då kunde jag inte koppla besvären till något neurologiskt problem utan trodde att det enbart berodde på för långt uppehåll och för lite övning. Exempelvis har jag ibland problem med att hålla i trumpeten, att trycka ner ventilerna och att få muskelminnet  att fungera. När det är som värst kan jag knappt spela en kromatisk skala med bra koordination och ännu mindre spela efter enkla noter. Jag har också periodvis känselbortfall i ansiktet, speciellt runt läpparna, och när symtomen är som störst har jag svårt för att överhuvudtaget få ton. Samtidigt som det är frustrerande, så är det skönt att veta vad många av motgångarna, svackorna och ambisproblemen har berott på.

Just nu står jag i valet och kvalet att avbryta projektet. Jag har dragit ner övningskvantiteten till ett minimum, men försöker trots allt att öva lite varje dag. Nu kommer jag avvakta resultaten av vårens fortsatta utredning, sedan kommer jag besluta om jag ska fortsätta med Konsert 2032 eller inte. Jag har i alla fall bestämt att avvakta med årskrönikan och målrapporteringen för 2015. Jag har tyvärr ingen inspiration att tänka på det just nu.

Vinter-047-525

När livet ställs på ända börjar man fundera på innehållet, hur det egentligen borde levas och vilka vägval man ska göra. För mig har det senaste året inneburit enorma förändringar, omdanande händelser och känslosamma besked. Speciellt inom området hälsa och välmående. I början av 2015 opererades jag för Basalcellscancer, en vanlig och oftast ofarlig form av hudcancer, men jag hade en aggressiv sort. Nu verkar det som om jag har fått tillbaka cancern, men nu på ett annat ställe. Jag har också fått diagnosen Bipolär typ II och efter en neuropsykiatrisk utredning förra våren fastställdes det att jag har en autismspektrumstörning. Visserligen hade jag båda diagnoserna på känn, men det var ändå skönt att få det bekräftat. Det förklarar många av de problem och egenheter jag har dragits med sedan barndomen.

Under året har jag också fått reda på att jag blev pappa redan för 25 år sedan. Jag har alltid trott att det rörde sig om ett missfall, men nu vet jag att barnet faktiskt föddes. Tyvärr dog han kort efter födseln och jag fick aldrig chansen att se honom. Men på något sätt har jag nog alltid haft det på känn. Jag har haft ett stort tomrum i mitt hjärta och nu vet jag äntligen varför. Pojken heter Tim och hans aska ligger utspridd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Som en hyllning till Tim skrev jag sången ”Mitt barn”. Och det är självklart min egen lilla filur som är med i musikvideon till låten.

Oavsett vilka beslut jag tar angående Konsert 2032 så kommer jag i framtiden vara mer restriktiv med vad jag ska syssla med. Jag kommer skriva klart ”Vid min sida” som är min tredje bok. Jag kommer också fortsätta filma, men vara mer noggrann i mina val av projekt. Jag vill gärna fortsätta med mina musikfilmer.

Lämna en kommentar

(Obligatorisk)