2-årsjubileumet som gick upp i rök

Måndagen den 21 april fyllde mitt projekt 2 år. Det tänkte jag fira med några jubileumsaktiviteter och flera dagars filmning till dokumentären ”Drömmar, drivkraft och galenskap” – filmen som handlar om projektet och om min ambition att söka mina musikaliska rötter. Men av den tanken blev det ingenting.

En vecka innan födelsedagen åkte nämligen min fotograf och gode vän in på sjukhus och han är fortfarande kvar där. Luften rann ur mig och jag hittade ingen inspiration att omgruppera resurserna. Så resan upp till Enköping förra veckan påbörjades utan att jag hade några konkreta planer på vad jag skulle göra, förutom en inspelning och ett styrelsemöte i stiftelsen Believe.

Idag är det valborgsmässoafton och jag har varit i Enköping i en vecka. Trots diffusa planer och en hel del smolk i bägaren så har det ändå varit en bra vistelse här uppe. Jag har träffat en rad inspirerande människor och fick in ytterligare inspelningar till mina pågående reportagefilmer. Jag inser nu, ännu mer än tidigare, vad värdefulla mina fyra största inspirationskällor är. Hos dem hämtar jag glädje, kraft, inspiration och kunskap. Något som motiverar och blir värdefull livskraft när jag sitter ensam och övar i min kammare och när det stora vemodet drar in. Och den här gången fick jag tillfälle att träffa dem alla fyra: Micke, Janne, Ludde och Filip.

Ludde och Micke

(Ludvig och Michael, två av mina fyra största inspirationskällor)

För ett par veckor sedan fick kroppen lida för att huvudet var dumt. Så trenden håller i sig. Jag har tydligen svårt för att lära mig av mina misstag. Än en gång hade jag övat för mycket och med ett felaktigt upplägg. Så konsekvensen blev överanstränga läppar som kändes både bedövade och spruckna. Under ett par dagar fick jag knappt fram en ton vilket var oerhört frustrerande. Och jag som hade sett fram mot lektionen med Janne och få visa hur positivt jag hade utvecklats efter munställningsjusteringen i februari. Men så blev det inte. I fredags träffades vi ändå. Vi spelade duetter och min insats var pinsamt dålig. Trots att formen är på väg uppåt kändes det som om jag inte hade utvecklats någonting sedan vi träffades för lektionsspel för första gången för ett drygt år sedan. Suck!

Nu har jag lagt om övningstaktiken och det känns lite bättre för varje dag som går. Jag ska försöka öva 60-90 minuter per dag uppdelat på två huvudpass. Under varje huvudpass kör jag flera 15-minuterspass med en kvarts vila emellan. Nu ska jag köra så här under ett par månader och se om jag kan undvika överansträngningar och kanske utvecklas lite snabbare.

I lördags träffade jag min vän och tidigare musikelev Anders Dannvik för en fika ute vid Nykvarn. Då avslöjade jag för första gången mina planer på att så småningom spela in en skiva med egen trumpetmusik. Mitt mål är att Anders ska hjälpa mig med arrangemangen och jag kunde nog ana en försiktig optimism när jag nämnde detta. Vi får se vad som händer när det blir aktuellt.

På eftermiddagen åkte jag och trumpetcoach Bohman ut till Giresta kyrka för att gå på konsert med bl a Filip Draglund och David Huang. Det var jättekul att för en gångs skull kunna sitta ner och lyssna utan att behöva filma. Det blev en fantastiskt fin musikstund i en nästan fullsatt kyrka. Efteråt pratade jag med David om mina idéer om att göra ett framtida reportage om honom och hans fiolspelande lillebror. Han skulle fundera på saken och prata med brorsan så får vi se hur det hela artar sig. David vann Solistpriset 2014 och finns med på ett hörn i andra delen av reportageserien Så långt vingarna bär.

David Huang

(David Huang, vinnare av Solistpriset 2014, med lillebror Kevin)

Lämna en kommentar

(Obligatorisk)