Lilla Brassfestivalen

För några veckor sedan filmade jag under Lilla Brassfestivalen som är en musikhelg för barn och ungdomar som spelar brassinstrument på musik- och kulturskolor eller i minibrass, kornettskola eller annan orkester. Hur mycket eller lite man kan spelar ingen roll, huvudsaken är att man vill lära sig mer på sitt instrument och att man vill göra det tillsammans med andra.

Årets upplaga av Lilla Brassfestivalen genomfördes helgen 16-17 mars 2018 i Gnosjö. I det här reportaget får du några glimtar från festivalen.

Peters nyårsblåsning

En filmare, en 5-åring och en regnig nyårsafton. Det är ingredienserna till den här filmen som kom till i en stund av sysslolöshet på nyårsaftonskvällen 2017.

Peter är 5 år. Han vill så gärna se nyårsfyrverkeriet vid 12-slaget, men pappa är benhård. Bums i säng. Men Peter blåser pappa på sitt eget finurliga sätt.

God jul och gott nytt år

Med min tolkning av ”Konvaljens avsked” av Otto Lindwall vill jag önska god jul och gott nytt år. Inspelningen ägde rum i mitt lilla övningsrum i sommarstugan två dagar före julafton.

Ett år senare

Det har gått drygt ett år sedan jag skrev något här på hemsidan senast. Det har inte hänt så mycket sedan dess och därför har jag inte haft något vettigt att skriva. Förrän nu. Jag har nämligen bestämt mig för att fortsätta projektet, men i en annan form. Efter två års betänketid har jag fått distans till mina sjukdomar och till mina diagnoser och inser nu vad jag har att leva med.

Jag är bipolär, jag har en autismspektrumstörning, jag har den ovanliga hypofyssjukdomen Empty sella syndrome och jag lider av nervsjukdomen Polyneuropati vilken ger en rad påtagliga neurologiska besvär. Det är fakta. Nu vet jag vilka förutsättningarna är och hur jag ska förhålla mig till dem. Hur sedan framtiden kommer att se ut är inget jag vill eller orkar lägga energi på. Jag får ta dagen som den kommer och göra det bästa av situationen.

Under nästa år blir det därför projektcomeback, men med helt nya mål och ambitioner. Utan måsten och krav. Nu kommer jag driva projektet för min egen skull och inte för att göra andra nöjda. Det blir tyvärr ingen framtida konsert där jag ska spela solo, men den ursprungliga drömmen lever vidare ändå. Jag har aldrig slutat öva, utan har jobbat på, trots åren av tystnad. Jag kommer inte heller att samla in några pengar för att dela ut stipendier till barn- och ungdomsprojekt som tidigare. Jag får vara nöjd med att jag lyckades samla in över 400 000 kr under tiden ursprungsprojektet pågick. Min coach Janne Bohman är med mig i nystarten och det känns extra roligt.

Så här vill jag formulera de framtida målen med Konsert 2032:

Det 20 år långa projektet går ut på att jag ska göra en helhjärtad satsning för att bli en hyfsad trumpetare och kornettist. Det grundläggande målet är att senast 21 april 2032 (då jag fyller 75 år) släppa ett musikalbum där jag spelar i huvudsak egen trumpetmusik som jag ska skriva under resans gång, gärna i samarbete med andra kompositörer. Överskottet ska gå till en lämplig välgörenhetsorganisation.

Ett annat mål är att jag så småningom ska platsa som 1:a-kornettist i ett hyfsat brassband. Utöver huvudmålen finns ett antal delmål, men för att inte skapa för stor press håller jag dessa för mig själv. I alla fall än så länge. Jag kan i alla fall avslöja att mitt nästa delmål är att börja spela med Halmstad Brass under hösten 2018.

Med detta sagt vill jag presentera lite musik jag skrev och spelade in för ett drygt år sedan. Det fanns inte någon riktigt seriös tanke bakom låtarna utan jag ville främst testa den nya studion som jag hade byggt upp i sovrummet.

I de första två låtarna testar jag att sjunga själv. Och i det tredje rent instrumentala stycket spelar jag faktiskt kornett på ett ställe. Låten heter ”Väntan” och handlar om åren innan mina diagnoser blev fastställda och jag orkade gå vidare. Nu är väntan över och jag vågar blicka framåt igen.

En ny era

De senaste åren har varit de mest omtumlande i mitt liv. Jag har fått reda på att jag är bipolär, har en autismspektrumstörning och är pappa. Dessutom blev det klart, efter nästan två års utredning, att jag har den ovanliga hypofyssjukdomen ”Empty sella syndrome” och nervsjukdomen ”Polyneuropati” vilken ger en rad påtagliga neurologiska besvär.

Framtiden för Konsert 2032

Allt detta har självklart påverkat framtiden för Konsert 2032. Jag har därför gjort en radikal förändring av både målsättningar och innehåll. Jag har tagit bort allt som pressar mig att prestera. Hälsan krävde det. Mina neurologiska besvär och min medicinering gör nämligen livet mycket svårare att leva. Att anordna en konsert 2032 och samla in 20 miljoner kronor kändes helt enkelt oöverstigligt när verkligheten kom ifatt.

Jag får vara nöjd med att jag lyckades samla in över 400 000 kr till stipendier och satsningar riktade till barn och ungdom under tiden projektet pågick. Det är ju mer än vad de flesta lyckas med. Visst har jag fortfarande musikaliska målsättningar för framtiden, men de håller jag för mig själv. I alla fall just nu. Ett mål kan jag i alla fall avslöja. Nästa höst kommer jag troligtvis börja spela med i ett brassband i en stad nära mig. Och då förstår ni att jag inte tänker sluta med att spela kornett, även om min hälsa har gjort allt mycket svårare.

Vid min sida – min tredje bok

Under det senaste året har jag skrivit en bok, den tredje i ordningen. Det är en självbiografi som handlar om åren i samband med att jag fick mina diagnoser och fick reda på att jag är pappa. När diagnoserna var ett faktum föll halva livet på plats och jag fick förklaring till turbulensen i mitt liv. Alla höga toppar med vansinniga beslut och märkliga projekt, alla djupa dalgångar med förlorad livsvilja och självmordsförsök som följd. Och jag fick svar på varför jag alltid hade känt mig annorlunda, missförstådd och varför jag hade så svårt för att tolka andra människors kroppsspråk och intentioner.

Boken-ute-036-525

Bakgrund

Mina syskon är hyperbegåvade. Två läkare, en lärare och en revisor. Och så jag. Minstingen. Det svarta fåret, med problem i skolan, märkliga beteenden och med en barndom, uppväxt och vuxenliv som har kantats av eviga problem och motgångar. Plötsligt förstod jag sambanden. Varför jag hade varit så utsatt som barn och varför den där 11-åriga pojken vägrade lämna min sida. Och varför jag hade superkrafter när jag fick syssla med sådant jag brann för. Och varför mycket av det som tidigare hade känts betydelselöst och skambelagt måste fram i ljuset för att jag skulle kunna känna mig som en hel människa.

Mitt liv vändes upp och ner när en knappt två år gammal pojke kröp upp i mitt knä. Han väckte min innersta sorg och fick mig att förstå vad jag hade gått miste om. Och skulle jag överleva så fanns det bara en väg att gå.

Köp boken och stöd ett viktigt projekt

Vill du köpa min bok så säljs den på bokens hemsida Allt överskott går till den ideella föreningen Kidox där jag jobbar deltid som projektledare sedan 12 september 2016.

TV: Vägen till mästerskapen

Göta Brass Band startades av ett gäng brassnördar i februari 2015. Orkestern består av musiker från hela Götaland, allt från musikhögskolestudenter till musiklärare och ambitiösa amatörer. Alla har samma passion – de älskar att spela brassband.

I den här filmen får du följa orkestern under ett halvår när de förbereder sig för att tävla i Svenska brassbandmästerskapens elitklass i november 2015.

Mästerskapen-play-525

Några toner på det nya året

Här är två smakprov från övningspass på det nya året. Koordinationen mellan fingrar och läppar har fungerat ganska bra under årets första vecka, men känselbortfallen kommer ju i skov  så det är bara att öva på, avvakta och se. Läs om mina neurologiska besvär här.

Just nu övar jag på att få en bättre klang och intonation i det låga registret vilket inte är lätt. Jag spelar ju på Filip Draglunds första trumpet och han bytte ut den för att det var så svårt att spela låga toner på den. Jag får väl skylla på det.

Träningsrapport, december 2015

På grund av hälsoskäl så är framtiden för Konsert 2032 oviss. Jag genomgår just nu en neurologisk utredning av avvaktar vårens kommande undersökningar och tester innan jag tar beslutet om jag ska fortsätta eller inte.

Jag har utförligt beskrivit orsaken i ett tidigare inlägg som du hittar här.

Här kommer träningsrapporten för december 2015. Värdet inom parentes avser föregående månad.

Antal övningspass: 28 st (30 st)
Antal timmars övning: 6,9 tim (10,0 tim)
Medeltal per vecka: 1,7 tim (2,5 tim)
Formmedel: 2,49 av 5 möjliga (2,46)

Rapport-december-2015-A

Träningsmängd under perioden.

Rapport-december-2015-B

Formvärde under perioden.

Läs mer om mål och upplägg på övningssidan →

Oviss framtid för Konsert 2032

Just nu genomgår jag en neurologiskt utredning. Under många år har jag känt symptom som känselbortfall, stickningar, krypningar, muskelsvaghet, synrubbningar, koordinationssvårigheter, koncentrationsproblem, obalans, yrsel och smärtor i fötter och händer. De första lätta symptomen kom redan för 10 år sedan och sedan dess har det bara blivit värre. Jag har svårt med balansen, speciellt vid sidorörelser eller då jag viker av med blicken, och jag tar ofta snedsteg.

En del tyder på att jag har nervsjukdomen polyneuropati, en diagnos som även min bror har. Vid polyneuropati förtvinar det perifera nervsystemet och det är därför som de långsträckta nerverna drabbas först (fötter, händer etc). Men det finns en rad andra möjliga diagnoser med tanke på symptomen, exempelvis MS. Jag har bl a genomgått en Neurografi (undersökning av nervledningshastighet) och under våren ska jag göra en Elektromyografi i Göteborg och magnetröntgen i Malmö.

Neurografi

Mina besvär har bl a påverkat mig i mina uppdrag som filmare. Jag är inte lika smidig som tidigare och problemen med koordination och balans har förvärrats under de senaste åren. Viktiga förutsättningar för en rörlig dokumentärfilmare som vill fånga stunden. Jag har också problem med att leva upp till ambitionerna för Konsert 2032. Det började egentligen redan från dag ett, men då kunde jag inte koppla besvären till något neurologiskt problem utan trodde att det enbart berodde på för långt uppehåll och för lite övning. Exempelvis har jag ibland problem med att hålla i trumpeten, att trycka ner ventilerna och att få muskelminnet  att fungera. När det är som värst kan jag knappt spela en kromatisk skala med bra koordination och ännu mindre spela efter enkla noter. Jag har också periodvis känselbortfall i ansiktet, speciellt runt läpparna, och när symtomen är som störst har jag svårt för att överhuvudtaget få ton. Samtidigt som det är frustrerande, så är det skönt att veta vad många av motgångarna, svackorna och ambisproblemen har berott på.

Just nu står jag i valet och kvalet att avbryta projektet. Jag har dragit ner övningskvantiteten till ett minimum, men försöker trots allt att öva lite varje dag. Nu kommer jag avvakta resultaten av vårens fortsatta utredning, sedan kommer jag besluta om jag ska fortsätta med Konsert 2032 eller inte. Jag har i alla fall bestämt att avvakta med årskrönikan och målrapporteringen för 2015. Jag har tyvärr ingen inspiration att tänka på det just nu.

Vinter-047-525

När livet ställs på ända börjar man fundera på innehållet, hur det egentligen borde levas och vilka vägval man ska göra. För mig har det senaste året inneburit enorma förändringar, omdanande händelser och känslosamma besked. Speciellt inom området hälsa och välmående. I början av 2015 opererades jag för Basalcellscancer, en vanlig och oftast ofarlig form av hudcancer, men jag hade en aggressiv sort. Nu verkar det som om jag har fått tillbaka cancern, men nu på ett annat ställe. Jag har också fått diagnosen Bipolär typ II och efter en neuropsykiatrisk utredning förra våren fastställdes det att jag har en autismspektrumstörning. Visserligen hade jag båda diagnoserna på känn, men det var ändå skönt att få det bekräftat. Det förklarar många av de problem och egenheter jag har dragits med sedan barndomen.

Under året har jag också fått reda på att jag blev pappa redan för 25 år sedan. Jag har alltid trott att det rörde sig om ett missfall, men nu vet jag att barnet faktiskt föddes. Tyvärr dog han kort efter födseln och jag fick aldrig chansen att se honom. Men på något sätt har jag nog alltid haft det på känn. Jag har haft ett stort tomrum i mitt hjärta och nu vet jag äntligen varför. Pojken heter Tim och hans aska ligger utspridd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Som en hyllning till Tim skrev jag sången ”Mitt barn”. Och det är självklart min egen lilla filur som är med i musikvideon till låten.

Oavsett vilka beslut jag tar angående Konsert 2032 så kommer jag i framtiden vara mer restriktiv med vad jag ska syssla med. Jag kommer skriva klart ”Vid min sida” som är min tredje bok. Jag kommer också fortsätta filma, men vara mer noggrann i mina val av projekt. Jag vill gärna fortsätta med mina musikfilmer.

TV: Dubbla segrar

Det tog tio år för Immanuel Brass från Enköping att bli redo för att vara med i Svenska mästerskapen i brassband. Men det har varit delade meningar inför beslutet. En del medlemmar i orkestern tyckte att det var jättenervöst, medan andra såg fram mot tävlingarna med glädje. Det viktigaste var dock inte resultatet, det var alla överens om, utan att de skulle bli inspirerade, ha roligt och utvecklas som både musikanter och brassband.

I den här reportagefilmen tar vi pulsen på orkestern ett par månader innan festivalhelgen för att sedan möta dem i Värnamo dagen innan de ska tävla.

Träningsrapport, november 2015

Här kommer träningsrapporten för november 2015. Värdet inom parentes avser föregående månad.

Antal övningspass: 30 st (31 st)
Antal timmars övning: 10,0 tim (14,7 tim)
Medeltal per vecka: 2,5 tim (3,7 tim)
Formmedel: 2,46 av 5 möjliga (2,54)

Rapport-november-2015-A

Träningsmängd under perioden.

Rapport-november-2015-B

Formvärde under perioden.

Läs mer om mål och upplägg på övningssidan →

TV: Svenska Brassbandfestivalen 2015

Nu är det premiär för reportagefilmen från Svenska Brassbandfestivalen 2015. Filmen är 30 minuter lång och innehåller glimtar från årets häftigaste och roligaste brasshelg. I filmen får du smakprov från tävlingens olika divisioner, intervjuer och härliga brassmiljöer. Årets hedersgäst, kompositören och professorn Edward Gregson, berättar hur allt startade när han redan före tonåren började komponera. Visste du att Gregson har komponerat över 150 musikstycken, varav ett knappt 40-tal för brassband?

Stort tack till Josef Holm och Ylva Karis som hjälpte till att filma under helgen.

Träningsrapport, oktober 2015

Den här månaden har jag varit sjuk tre veckor så det har inte blivit så mycket övning. Jag har visserligen övat lite varje dag, men det har varit trögt. Tonen i det lägre registret klingar bättre för varje dag, men jag har svårt att spela i det övre (F).

Här kommer träningsrapporten för oktober 2015. Värdet inom parentes avser föregående månad.

Antal övningspass: 31 st (31 st)
Antal timmars övning: 14,7 tim (19,9 tim)
Medeltal per vecka: 3,7 tim (5,0 tim)
Formmedel: 2,54 av 5 möjliga (2,49)

Rapport-oktober-2015-A

Träningsmängd under perioden.

Rapport-oktober-2015-B

Formvärde under perioden.

Läs mer om mål och upplägg på övningssidan →

Per-Olof Lindeke är död

Igår morse dog Per-Olof Lindeke i sviterna av sin cancer. Per-Olov utbildade sig tidigt på naturtrumpet (barocktrumpet) och spelade med många dirigenter och orkestrar som inriktade sig på tidstrogna instrument. Per-Olofs diskografi omfattar över 40 CD. Jag kände inte Per-Olof och har aldrig träffat honom, men vi fick kontakt för drygt ett år sedan då han frågade om jag ville göra en film om honom. Tyvärr lyckades vi inte skramla ihop pengar och projektet sköts på framtiden.

Per-Olof stöttade mitt projekt och det var först i våras som han berättade om sin cancer. I förrgår kväll skrev Per-Olof på sin Facebook-sida att han var inlagd på Karolinska sjukhuset och att han ”feeling sad”. Per-Olof behandlades för en inflammation i bukspottkörteln, men på kvällen gick inflammationen ner och han kände sig mycket bättre. Han fru talade med honom sent på kvällen och han var på gott humör. Åtta timmar senare var han död. Per-Olof blev 59 år. Vila i frid!

Lite legato

Här är en legatoövning från dagen övningspass i stugan.